Grafit
Grafit är en mineral som består av 100 % kol. Grundämnet kol är en viktig aktör i det fossila samhället, men har också varit med och skapat problem.
Fossila bränslen (kol, olja och gas) består av organiska kol- och väteföreningar som skapats under miljontal av år. De har t.ex. bildats genom att små vattendjur och växter som dött har blivit liggande på havsbottnen, täckts av allt tjockare sedimentlager och utsatts för ökande tryck och temperatur.
Vid förbränning av fossila bränslen bildas koldioxid – vilket i sin tur bidrar till växthuseffekten. För att motverka klimatförändringar behöver vi minska koldioxidutsläpp och på olika sätt binda kol i jord och växter.
Alger
Just nu projiceras mycket hopp på att byta ut fossila bränslen med olika former av biobränsle.
Gröna mikroalgerna är fotosyntetiska, vilket betyder att de med tillgång till solljus omvandlar koldioxid till energi och biomassa som kan användas till biobränsle. I Skåne, och på flera andra ställen, pågår t.ex. experiment för att använda alger i produktion av biobränsle. Värt att nämna är också att den olja som vi idag pumpar upp ur jorden till stor del består av just alger som under miljontals år utsatts för högt tryck och värme och omvandlats till olja.
Det finns flera fördelar med alger: de kan växa i havsvatten och kräver därför varken åtråvärd odlingsbar mark eller dyrbart sötvatten. Än så länge har produktionen inte genomförts i stor skala och i nuläget är produktionen relativt dyr.
Slagg från Andrarums Alungruva
En utmaning i omställningen till alternativa energikällor, så som vindkraft och solenergi är lagring av energi – t.ex. i form av batterier, som i sin tur är beroende av olika slags kritiska mineraler.
Det pågår nu undersökningar om utvinning av Vanadin i Skåne, som förutspås finnas i Alunskiffer. Dessa planer har fått mycket motstånd. Delvis på grund av förändringar i landskapet. Men också för alla möjliga bieffekter som brytning av Vanadin kan medföra. När alunskiffern exponeras som i ett dagbrott börjar den vittra och då kan det läcka giftiga ämnen ut i mark, åar och grundvatten.
Intresset för Alunskiffer är dock inget nytt. Till exempel kan man fortfarande se rester av 1700–1900 talens gruvnäring i Andrarum. Många studier har visat att slagghögarna från alunbruket som låg där innehåller farliga ämnen som läcker ut i mark och vatten. Dock användes slagget till avfärgning av hus(puts) förr när Alunbruket under Christinehov tillverkade röd slamfärg gjord av alunslam.
”Målarfärgen gjorde man själv. Det var många sorter som de kokte.
Somliga kokte ihop sillalake, kärnmjölk och brunrött. På den tiden fick man brunrött från alunbruket på Kristinehov.” Berättat av småbrukaren Per Modig född 1879 i Rörum.
Med denna färg vill vi lyfta frågor om de restprodukter som kan komma att skapas vid utvinning av Vanadin och andra kritiska mineraler, om det så sker i Skåne eller någon annan del av världen.
Kaffe
Kaffe konsumeras i stora mängder i Sverige – även om det inte odlas här. Idag konsumeras det ca 9 kilo kaffe per person och år. Kaffet är en av de största handelsvarorna efter råolja.
Även om kaffe är en viktig del av vardagen för många i Sverige, är tillgången till kaffe ingen självklarhet. Under andra världskriget ransonerades kaffe vilket gjorde att länder som Sverige testade substitut såsom drycker gjorda på bland annat cikoria, fikon, maskros och rostad spannmål.
Vi har inkluderat kaffe i vår färgpalett, som ett exempel på något vi kan behöva klara oss utan, eller i alla fall i mindre mängd. Tillgången till kaffe är beroende på att varor kan transporteras runt jorden. Ett allt torrare och varmare klimat förutspår också slå ut kaffeodlingar.
Rödbeta
Med den sista färgen som vi har på vår färgpalett vill vi introducera en gröda som går att producera lokalt. En färg som kanske lägger sitt hopp på att dra ner på energiförbrukning istället för att lägga allt hopp till att utveckla nya energikällor.
De traditionella livsmedel och växter som odlas i Sverige är rovor, lök, kål. Rödbetan kom till Sverige på 1600-1700-talet är en lättodlad och tålig växt. Den odlas på friland (alltså direkt i marken och ej i växthus) vilket är mindre energikrävande och kan odlas även på nordligare grader. Även blasten går att äta och kan jämföras med spenat.