Kategorier
Skissa framtider

Visioner, klokskap & förbud

Jag vill inte bli av med mobilen. 

Varför?

Just det här med att kunna kommunicera med varandra och göra det över hela jordklotet, så vi kan dela kunskaper och insikter, kultur och utbildning. Det skulle vara bra. Eller, DET skulle kunna vara bra. 

Vi tänker mycket på tekniken, vetenskap och fakta, men jag tror problemet sitter hos oss. Vi behöver kunskap, men vi behöver också personlighetsutveckling. 

Denna gången möts vi i en relativt liten grupp i zoom-fönstret för framtidsmålandet. Mycket fokus i diskussionen kommer att ligga på att bättre förstå hur vi kan använda kunskap bättre, en slags ’klokskap’. Och att detta delvis handlar om att lära oss att förstå helhet, värderingar, känslor, kritiskt tänkande, empati. 

– En tydlig oro, men även ett exempel på något man vill bevara var medmänskliga relationer. Ett exempel som en av de deltagande tog upp handlade om hur språket och diskussionerna på sociala medier påverkar våra medmänskliga relationer negativt; en offentlig debatt som har en avsaknad av lyssnade. En annan av deltagarna påpekade att vi måste anstränga oss mer för att nå varandra och ge oss tid att pratar om det som är viktigt. 

För att (i nuläget) hantera detta problem fanns det lite olika taktiker inom gruppen. Någon valde helt bort att deltaga i social medier, medan andra väldigt medvetet tog en roll i att försöka medla i samtal som tydligt behövde nyansering och lyssnande.

– Ett tydligt behov och önskan som diskuterades inom gruppen var att  skapa förutsättningar på nationell nivå för möjligheten av personlighetutveckling. Detta blev i diskussion tydligt kopplat till att utveckla hållbara strategier där omställningar är lika stor inuti som utanpå. En önskan och vision inom gruppen var att skapa plattformar för detta, både i skolan och utanför.

– Gruppen diskuterade även mycket kring avsaknaden på visioner inom ledarskap idag och hur ett kollektiv kunnande och bättre förståelse kring hur naturen fungerar behövs för att skapa ett mer hållbart samhälle.”Vi lever i en katastrof, men det är ingen som ser det (…) Idag är det så mkt fokus på koldioxid, men klimatförändringar handlar jättemycket om monokulturer. Vi måste lära oss att arbeta som djuren och naturen, den har alltid klarat sig”. Här fanns ett gemensamt hopp i fler kommuner skulle ansätta experter, kommunekologer, för att få in och aktivera kunskap lokalt.

– En annan tematik (i gränslandet mellan något) man kan släppa taget om eller vill förändra handlade om förbud, och huruvida att bli ett fossilfritt samhälle kräver det. En av deltagarna reflekterade över att det kanske inte behöver vara så dikotomt att förbud fungerar, eller inte fungerar. Detta jämfördes med det (lagstadgade) beslutet om att inte slå barn. Ett beslut som idag är helt accepterat, medan tidigare ansett som en uppfostringsmetod. Gruppens samtal gled över i en diskussion om att sådana skiften ligger i ett slags gränsland mellan lagstiftning och samtidigt redan pågående kollektiva processer/diskussioner. Det vill säga, det som anses rätt och riktigt för vårt gemensamma samhälle blir ett slags kollektivt stötande och accepterande som kommer både från gräsrotsnivå och mer statliga beslut. 

En avslutande del, och något man tydligt vill taget om var behovet om att att få någon annan till att förstå någonting. Detta liknades även i hur mobiltelefoner behöver göra människan mer än till bara mottagare av någonting som bara skapar lite drama. ”Jag tänker att om man kan ge upp den önskan hos sig själv för att istället skapa förutsättningar för den andra individen att finna detta inom sig”. Dvs att uppmuntra nyfikenhet istället för att tillrättavisa, men  som så klokt sagt av en av deltagarna kommer vi att i vår önska att hjälpa göra det tvärtom. 

Detta är några utvalda delar av ett rikt samtal som infann sig i februari under 2 timmar. Vi tackar alla deltagande som öppnade sina tankar för oss och berikar projektet. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.