I samarbete med projektet ”Tillsammans för biosfärområde Vombsjösänkan” anordnade vi en målarworkshop om hopp och sorg i övergången till ett fossilfritt samhälle på skånsk landsbygd. Samlade framför våra datorer, med papper, vatten och färger till hands spenderade vi två timmar med att diskutera och skapa bilder av sådant vi tror vi kommer sakna i en övergång till ett samhälle där vi inte längre kan förlita oss på fossil energi. Här är några av de frågor och tankar som kom upp under samtalet:
– Resor till familj som bor långt bort, och resor för att få möjlighet att lära känna andra kulturer och människor var något som värdesattes högt av flera. Detta ledde till diskussioner om ett mer hållbart resande, som kommer ta mer tid och kanske innebära att vi måste hitta nya former för resande. Kanske inte så många resor, men långa? Kan vi ta med familjen, vänner eller hela byn med på seglatsen till Sydamerika? Vad kan vi göra medan vi reser? Umgås? Rensa fisk? Eller arbeta på distans via datorn? Vad får vi energi ifrån? Vind? Sol? Vågor? Måste vi ha så bråttom hem?
– Frågor om tid återkom också i relation till textilt hantverk. Tiden det tar att väva, karda, spinna, sticka, och tiden ett klädesplagg används. Om en kan hålla i en sak och känna hela kedjan av vad det kostar skulle en då värdera det på ett annat sätt, och ta hand om den? Här ger ull hopp med allt fler lokala småskaliga fåruppfödare medans bomull, med sin oerhörda miljöpåverkan, för tankarna till sorg.
– Glödlampor som ger varmt ljus, och leksaker gjorda av plast (t.ex. Duplo) öppnade upp för ett samtal om en saknad och sorg inför ett mer hoppfullt och bekymmersfritt förflutet. Kanske också en saknad av den egna barndomen och leken. Vi kan skapa en färggladare och mjukare ljus genom att måla med nagellack och vattenfärg på de nya ledlamporna. Men tiden när en trodde på framtiden rakt in i kaklet och framåt, är förbi. Det är en saknad.
– Vad vi ställer på julbordet gjorde oss påminda om att traditioner kan ändras. Jansons frestelse har t.ex. inte funnits så länge. Det är lätt att skapa traditioner som vi sedan tar för givet. Om vi kollar tillbaka, så ser vi att det inte alltid varit så. Traditioner går att ändra på. Sillen kan ersättas av ostronskivling. Det ger hopp!
– I den avslutande diskussionen lyftes det att utmaningarna kommer kosta men det kan också ge nånting. Det kan vi upptäcka när vi gör nått på ett annat sätt. Det är hoppfullt. Men det tar tid.
Detta och mycket mer, så som relation till naturen och sociala utmaningar kopplade till mindre rörlighet, diskuterades livligt. Stort tack till alla som deltog!