Denna gång tog oss en liten bit utanför Skånes gränser och möttes upp med ett gäng från Virserums Konsthall och projektet Lyssna. I samtalet tog vi oss även utanför Sveriges gränser vilket bland annat väckte frågor om rättvisa, frihet och utmaningar med att leva i ovisshet och osäkerhet:
– Samtalet började med att diskutera risker med att fokusera på uppoffringar istället för det som går att göra något åt och eventuella positiva aspekter med omställningen. Finns det en risk att tappa många på vägen? Späder det på den klimatångest som redan är stark och övermäktig för många unga? Eller kan vi förstå sorg som en del av omsorg – att ta sig an det som vi bryr sig om? Något att sörja för?
– Under samtalet diskuterade vi också skillnaden i att själv välja att avstå från något jämför om det är påtvingat genom ett beslut. Samtalet var delvis baserat på erfarenheter av att leva med reserestriktioner under Corona-pandemin. En deltagare upplevde t.ex. att det är enklare att avstå från att resa när det är självvalt än när det är påtvingat. Diskussionen berörde även möjliga framtida restriktioner och svårigheten i att värdera och bestämma vems och vilken typ av resor som ska vara tillåtna och möjliga. Vad står på spel i dessa val, och vem ska ta dessa beslut? Hur blir det rättvist? ”Jag har tänkt på att man kanske måste offra saker, men kanske inte offra sin frihet.”
– Att avstå från att resa ställdes också i relation till tidigare erfarenheter. Fler av de äldre i gruppen såg det inte som så stor uppoffring att avstå från resor, eftersom de redan haft chansen att resa, medan de yngre deltagarna såg resor, möjligheten att studera utomlands och att besöka vänner som något mycket värdefullt och svårt att ge upp.
– Samtalet sträckte sig även bortom egna erfarenheter och förluster, för att också inkludera arbetstillfällen som kommer försvinna om den oljebaserade industrin läggs ner. Här blir det viktigt att kunna erbjuda något annat!
– Förlusten av landskap har varit ett återkommande tema i våra målar-workshops, som även kom upp vid detta tillfälle. En teckning av en rosa solnedgång påminde oss dock om att det som upplevs som vackert inte alltid är ett tecken på välmående landskap och miljö. Stora gula rapsfält av monokultur, släta klippor i skärgården, bolmande skorstenar. Kan vi lära om? Vad kommer vi uppleva som vackra landskap i framtiden?
– Mot slutet övergick vårt samtal till det mer hoppfulla och eventuella lösningar på det vi tagit med oss. En deltagare uttryckte att det som många beskriver som uppoffringar, var för henne ett drömscenario. Andra uttryckte en stark tilltro till alternativa tekniska lösningar och infrastrukturer. Men, ibland kan det räcka med att experimentera lite i köket, för att få en god macka. Samtidigt var det flera som tyckte det var svårt att veta vad som är mer hållbart än något annat, även om en har mycket kunskap och är engagerad. Kanske är det en osäkerhet vi måste försona oss med? Kan vi hitta tröst i att acceptera att det inte finns något slutgiltigt svar?